Maine Coon-kattens hälsoprogram

I sin rasstandard beskrivs maine coonen som en naturlig ras med ett älskvärt temperament. Rasen härstammar från arbetande bondkatter i nordöstra Amerika. Det är just denna "naturlighet" hos maine coonen som får så många att älska och beundra den. Internationellt sett är maine coonen idag en av de absolut populäraste kattraserna. Popularitet har tyvärr en baksida. I takt med att man avlar för specifika egenskaper får man även en del oönskade egenskaper i bagaget. Detta gäller för all avel generellt, och det finns knappast någon kattras som klarat sig helskinnad ur inavel/linjeavel. För maine coonen har aveln medfört att framför allt två genetiska åkommor nu förekommer inom rasen: höftledsdysplasi (HD) och hypertrofisk kardiomyopati (HCM). Dessa åkommor är inte alls unika för maine coonen, utan förekommer även inom andra raser. HCM är till exempel den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt.

Intresset för Maine Coon-kattens hälsoprogram har även väckts bland uppfödare i andra länder. Allt fler utländska uppfödare skickar röntgenplåtar för bedömning hos Lars Audell, och registrering i det svenska HD-registret. Maine Coon-katten hoppas även på ett samarbete när det gäller kartläggningen av HCM. På det sättet ökar våra möjligheter att vi tillsammans ska kunna hålla vår naturliga maine coon frisk och sund även i framtiden. Läs mer om HD och HCM och våra hälsoprogram genom att följa länkarna nedan.

*Mer om höftledsdysplasi(HD)

*Mer om hypertrofisk karomyopati (HCM)

Genpoolen!

Utöver att testa mina avelskatter för genetiska defekter så tycker jag att det även är viktigt för rasens framtiden att arbeta med att bibehålla och bredda genpoolen för att undvika framtida problem med inavel.  

Maine Coonen har ursprungligen ganska många foundationkatter och linjer bakom sig men genom tävlan om de snyggaste katterna över flera generationer så har vissa linjer blivit överanvända medans andra linjer nästan har försvunnit helt och hållet. Som ett resultat av det idag så härrör ungefär 70% av den internationella maine coonens genpoolen från endast fem foundationkatter. Genom att ta tillvara på de gamla och mindre använda linjerna samt att tillföra helt nytt blod, nya novislinjer, så kan genpoolen breddas och därmed så stärker man även maine coonens hälsa.  

De 5 mest vanligt förekommande foundationkatterna som levde på 1969-1970talet är:

*Andy Katt of Heidi Ho, hane, (ca 20% av genpoolen)
*Bridget Katt of Heidi Ho, hona, (ca 20% av genpoolen)
*Dauphin de France of Tati-Tan, hane, (ca 15% av genpoolen)
*Tatiana of Tati-Tan, hona, (ca 8% av genpoolen)
*Smokie Joe of Whittemore, hane, (ca 7% av genpoolen)

 Dessa katter är vad vi kallar Top5 och genom att beräkna förekomsten av dem i dagens stamtavlor så kan vi få reda på hur intressant en stamtavla är ur utparningsperspektiv men detta är bara ett sätt, ett annat är bl.a annat att beräkna förekomsten av ”klonerna”.

Klonerna

1978 föddes Heidi Ho Sonkey Bill och han var ett barnbarn och även ett dubbelt barnbarns barn till Andy och Brigdet Katt of Heidi Ho. Hans stamtavla kan du se här!
Han blev parad med Tanstaafl Polly Adeline och det förbluffande var att deras avkommor såg nästan helt identiska ut, nästan som kloner….så när vi nu idag pratar om ”klonerna” så är det sönerna och döttrarna till Sonkey och Polly vi pratar om. Det utmärkande för klonerna är att de blev använda om och om igen eftersom deras avkommor utmärkte sig på utställningar. Många uppfödare beslöt sig för att om lite var bra så är mycket ännu bättre och det gjordes en hel del inavel på klonerna och deras avkommor. I många av dagens Maine Coon stamtavla så kan man se 35% och även upp till 50% i deras stamtavlor som härrör från klonerna.

 Långsiktigt arbete 

Mitt mål är bland annat att försöka sänka förekomsten av dessa kloner och top5 i stamtavlorna och detta gör jag genom att använda mig av lite ovanligare linjer och även nya novislinjer i min avel. Syftet med detta är bland annat att försöka bredda genpoolen för att på så sätt få fram friskare och sundare maine cooner i framtiden. Detta är en långsiktigt arbete och kräver ett samarbete uppfödare emellan och jag samarbetar med ett flertal andra uppfödare som delar mitt synsätt på avel. 

Maine coonen är en gammal amerikansk kattras, som fanns redan i mitten av 1800-talet i staten Maine i nordöstra USA.

Rasens namn har tillkommit på ett speciellt sätt. Befolkningen i Maine trodde på den tiden att deras långhåriga katter med randiga, välpälsade svansar var resultatet av parning mellan katt och tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn racoon, varför man kallade dessa katter maine coon. 

Intresset för kattutställningar började under mitten av 1800-talet. Maine coonen var då mycket populär och vann ofta höga utmärkelser. I början av 1900-talet kom
den då mer exotiska perserkatten till Amerika, och intresset för den inhemska långhårsrasen avtog. Den höll på att försvinna som raskatt och användes mest som ladugårdskatt. 

En liten grupp hängivna uppfödare i USA lyckades hålla rasen vid liv och 1953 bildades The Maine Cat Club, som höll utställningar uteslutande för maine coon. Intresset för rasen började att växa igen.

Till Sverige importerades den första maine coonen 1986 och den första kullen föddes 1989. Nu (2001) registreras omkring 300 maine coon-katter om året i Sverige.

Maine coonen är en stor katt. Hanarna väger som regel 5-8 kg och honorna, som förstås är mindre, 3,5-6 kg. Enstaka katter kan väga ännu mer. Maine coonen utvecklas långsamt och de har inte växt färdigt förrän vid 3-5 års ålder. 

Pälsen är halvlång och silkig. Den är lättskött och tovar sig som regel inte.

Maine coonen kan ha nästan vilken färg som helst, utom choklad, lila och siamesmaskat, som inte är godkänt.

Rasstandard!

Maine coonen är en snäll, lugn och charmig katt poch den är ofta lekfull och lite clownlik. 

Ett bra sätt att beskriva maine coonens temperament är vänlig och jag vill även kalla den lite hundlik när det gäller den sociala biten. Där familjen är vill också gärna maine coonen vara och den gillar oftast inte att bli utestängd från gemenskapen. Den har lätt att komma överens med andra katter. Det kan givetvis finnas undantag, men i allmänhet är det lätt att ha en maine coon tillsammans med andra husdjur.

Ett roligt särdrag hos maine coonen är dess speciella läte. Den säger oftast inte "mjau" som andra katter, utan snarare "brrrp". Dessutom kan man ibland få höra ett mycket säreget kvittrande läte. 

Maine coonen är en lättsam katt. Den är okomplicerad till sättet och sund i största allmänhet.

Mer läsning:

http://www.pawpeds.com/MCO/mchs/articles/maineorig.html

http://www.mcbfa.org/article1.html

http://www.geocities.com/Heartland/2250/nmcca.html

http://www.geocities.com/Heartland/7528/tarchive.html